En berättelse om Qarro's (NordJV-06 SU(u)CH NUCH High Score Quite-Something)
tävlingsdebut i appellklass

Tävlingsdebut i Överkalix

Så var det dags. Bilen var packad och hunden välrastad. Föregående natt hade inte haft mycket till sömn att erbjuda. Nervositeten vibrerade i luften omkring mig. Herregud, hur skulle det gå i vår tävlingsdebut? Var i god tid på plats i Överkalix BK´s klubbstuga för upprop och lottning av startordning. Drog startnummer 1, vilket jag gillar. Har fått det på samma tävling några år tidigare, men med en annan hund, och då resulterade det i uppflytt och seger.

Eskorterades ut i spårskogen. Björnrik mark skulle det visa sig. La vårt spår och sen var det bara att invänta domarna. Regnet öste ner. Så kommer de då, pulsen stiger lite extra. Selar på och får order om att släppa på. Qarro (High Score Quite-Something) tar sig snabbt genom buskagen i diket och nyper på spåret. Iväg vi far, i lagom tempo för en gångs skull. Hon är lite morgontrött. Första apporten levereras i hand, första vinkeln klockas. Likadant med apport och vinkel nr 2. Bara slutet kvar. Tempot ökar successivt, hon sicksackar lite över spåret. Försöker hålla tempot nere så vi inte ska rusa över den sista och ack så viktiga. Så stannar hon till och plockar upp den. Glädjen sprider sig i kroppen. Domarna stegar ikapp och berömmer hennes spårarbete och båda ger de oss betyget 10. Kan inte låta bli att ge dem en kram. På väg tillbaka till bilen underrättar de mig om att en hög färsk björnspillning fanns efter slutsträckan. Känns skönt att min lilla spårmaskin klarade av att lösa sin uppgift ändå.

Åker tillbaka till klubbstugan och inväntar övriga ekipage. Det råder en trevlig stämning bland oss tävlande. Nästa moment är budföring. Det har vi tränat i allt för ringa grad och det visar sig också. Budföringssträckan ligger efter en smal skogsstig med inbjudande marker vid sidan. Mycket riktigt kan hon inte hålla sig. Hon sticker rakt ut i skogen och börjar söka. Kallar in och tackar för oss. En av domarna viskar när vi går förbi:
- Tur du hade fullt på spåret.
Kan inte annat än hålla med.

Så blir det lunchpaus. Äter inte, bara lite nagelbitar slinker ner. Platsliggning först ut. Lägger henne och känner mig ganska lugn. Platsliggningen är störningstränad i all oändlighet. Ganska snabbt är en schäfer uppe och går fram och gör lekinviter med grannkelpien. De busar. Qarro tittar på mig och trycker hakan hårdare i backen. Så är alla hundar uppe och rusar och busar. Bara min ligger där som en stenstod. Jag älskar henne mer än någonsin, i det ögonblicket, där hon ligger så troget med regnet ösandes ner.

Får några minuter till att värma upp inför lydnaden. Vet att vi har stor chans på uppflytt nu. Linförigheten går fint. Tränger lite i vänstersvängar. Det behöver vi öva mer på. Hela lydnadsprogrammet går ganska bra. Jag bestämmer mig snabbt för att säkra upp extra och tar dubbelkomando på läggandet, inkallningen och hoppet. Susar av planen och omfamnar min underbara vän och träningskamrat. Publiken öser komplimanger över hennes arbetsglädje och stil. Vilken härlig Springer. Kan inte annat än hålla med. Hon ställer verkligen upp, är helt obekymrad av min nervositet och verkar heller inte bry sig om hällregn och vattenpölar.
Vår tävling resulterar i 262,5 p, uppflytt och också i seger. Startnummer 1 behåller sin magi ett tag till.

Det känns så skönt att tävlingsdebuten är avverkad. Denna hund kan nå hur långt som helst. Begränsningen sitter i om jag klarar av att hålla jämna steg….

Text: Susanne Larsson